Igår var det sista AKK kursdagen för mig men är ytterligare tre gånger till för dom andra.
Jag är riktigt glad att jag kunde delta igår för jag fick så otroligt mycket inspiration.

Vi pratade om det olika sätten att kommunicera och det var om TAKK, bliss, bilder mm.
Ska köpa en lamineringsmaskin snart och sen fixa laddare till min kamera så att jag kan ta bilder på dom olika sakerna L ska ha bilder på. Bilderna ska följa med överallt och han ska ha ett häfte på förskolan, så hoppas verkligen att det är något han kommer tycka är roligt med tanke på att det är svårt att förstå vad han menar men han försöker prata så mycket som möjligt. Vill han ha något så är det utsträckta händer och ljud, tar jag fel saker så gör han ljud och vänder sig bort och ibland så kan han hämta det han vill.

Men hoppas verkligen att det kommer stärka han, han kommer få ha ett häfte hemma på alla saker så att han kan visa vad han vill.

Ville bara skriva lite om det men nu ska jag fortsätta med packningen, städningen och tvätten  så att det blir klart någon gång. Ungefär vid den här tiden nästa vecka ska det vara klart.

Det kommer inte bli nå mer bloggande förrän vi flyttat!

Var till sjukhuset idag för att kolla sonens hörsel och det var mycket bättre denna gången och inget vatten bakom trumhinnorna som hon sa sist.
Det såg bra ut på båda öronen, ett var lite sämre men bra i alla fall, så nu behöver vi inte gå till audiologen något mer om det inte visar sig att han har sämre hörsel på 4-års kontrollen.
Alltså en läkare mindre bara 6-8 kvar

Medans många shoppar en massa kläder så köper jag en massa garn, jag har nog köpt garn för 2-3000 dom sista månaderna. Lite sjukt att tänka på men har ju så mycket jag vill göra och en del projekt på gång.
Har två fulla lådor med garner nu och ska köpa några till sen innan flytten så jag vet att jag kan göra iordning filten jag börjat med så fort som möjligt, håller även på med kuddöverdrag till soffan och sängen så måste till IKEA sen innan flytten också för att köpa innerkuddar, sittdynor till balkongen och någon duk till köksborden.
Det kommer även bli en vaxduk till balkongen då det bordet är förstört nu efter all snö som legat på.

Är glad att jag fick lära mig handarbete när jag var yngre, det går verkligen i släkten att pyssla med saker och ting.
Min farmor och farfar höll på med mycket broderi/virkning och stickning har jag för mig.
Min moster, mamma, morbror mm håller på med målning. En morbror, kusin och bror håller på med musik.

Och sen kommer eftersläntaren, det vill säga lilla jag. Jag hakar på allt på samma gång, har jag tråkigt så håller jag på med virkning, sjunger varje dag. Sjungit i kör, skrivit egna texter och skulle ha spelat in om inte jag hade flyttat men blir kanske när jag träffar brorsan igen. Skriver dikter. Har broderat/stickat, dansat, spelat fotboll, bowling. Ja vad har jag inte gjort egentligen.

Det har blivit mycket rensning idag, har plockat bort all skit på kylskåpet och gjort rent det.
Har även röjt i hallen och packat ner alla ytterkläder om vi inte behöver, plus en massa andra ställen.

Längtar till vi har flyttat, finns inte så mycket att skriva om nu än flytten då det bara är det som sker nu på dagarna!

Men ska ta en paus nu och fortsätta med kuddöverdragen jag börjat med.

Sonen är lämnad på dagis, han blev jätte glad och skulle leka direkt.
När han kom till lekrummet så fick han en kram av sin kompis, alltid lika roligt att se!

Eftersom att det inte är något kurs idag så ska jag passa på att rensa järnet nu den sista tiden.
Det är två veckor och tre dagar tills vi lastar släpet.
Känns konstigt att vara hemma själv, men måste erkänna att rensningen går undan. Annars ska jag roa han och försöka att inte trampa på händerna hans då han alltid är runt mig!

En del av sakerna till sovrummet.

Satt imorse och kollade på olika forum och grupper om funktionshinder mm.
Det stör mig något så enormt mycket att folk tycker synd om en när man har ett barn med en sjukdom/funktionshinder.

Det är inte ett dugg synd om oss, våra barn är precis som alla andra men kan vara sjukare oftare eller senare i utvecklingen än andra barn.
Men vi är stolta och glada över att få ha våra fina barn hos oss, få se deras framsteg deras livsglädje och kämparglöd!

L kunde inte sitta förrän han var 2 år gammal, först då hittade han balansen.
Nu går han om man håller i hans hand dock väldigt ostadigt och tappar greppet flera gånger.
Han ska få ortoser så att han kan få mer stabilitet i fotlederna och förhoppningsvis så kommer ham i framtiden stå som han ska istället för att stå på en sida av foten. 

Men trots allt så är jag otroligt stolt och glad över att jag har min fina son, han kämpar varje dag med sin träning och vill verkligen kunna en massa saker och det glädjer mig att han har den kämparglöden och inte ger upp!

Pigg och glad, eller iallafall glad men inte så pigg. Funderar på om jag ska fixa kaffe, dock har jag inte druckit kaffe på flera månader och vet inte ens om jag har någon kaffekopp kvar i skåpet.

Såg en massa fina saker igår inne på Village och som vanligt kom mitt ha begär fram men orken till att köpa massa och sen bara packa ner finns inte. Dessutom så kommer inte vi fira påsken i år då allt är ner packat, sonen kommer få påskägg som jag ska åka in och köpa imorgon innan mannen kommer hem.
Sen blir det en massa mys hela helgen så kommer nog inte skriva så mycket då.

Ska vakna till och sen ska jag gå och städa och packa lite mer.
Det är inte mycket kvar nu men det är väl städningen som är det största jobbet. Men svårt när man har en 2 åring som verkligen försöker lära sig allt och vill vara med överallt. Men det kommer nog gå bra.

Föddes i Sundsvall 1990 och bodde det första två åren med min mamma, pappa och två av mina syskon.
Men när jag var två år så skildes mina föräldrar efter att ha varit gifta i ett år.

Vad jag fått höra från min mamma så hade min pappa varit otrogen, dock är inte det något jag tror på så mycket. Enligt min bror så tog min pappa min bror med sig och flyttade då min mamma slog han, och varför han inte tog med sig mig är ett stort frågetecken för mig!
Från min pappa har jag inte fått något riktigt svar,tror inte att han vill smutskasta min mamma så han är nog tyst om det istället.
Min bror bodde hos pappa under hela sin uppväxt då han mamma inte mådde bra och hon valde att avsluta sitt liv när jag var 4 år.
Kommer ihåg exakt hur hon såg ut än idag trots att det nu är 18 år sedan hon försvann ifrån oss.

Under min uppväxt har jag flyttat ca 24ggr och bytt dagis minst tre ggr skola 5-6 ggr.
Och allt det där med min mamma.
Vet dock inte om min mamma läser det här men om du gör så vill jag säga att jag försöker gå vidare med allt och vill skriva av mig, det är min blogg och ja trots att du aldrig erkänner det så kommer jag ihåg allt så himla väl.

Vet egentligen inte vart jag ska börja, det finns så himla mycket att skriva om, men det svåra är att börja.

Har varit med om slag, saker kastade mot mig, dörrar som smäldes igen då hon blev sur och ja.
Vet inte när allt började eller varför men jag vet att det har format mig till den människan jag är idag.

När jag var liten gick i klass 1-3 vet ej vilken av dom, men jag jag på fritids efter att skolan hade slutat.
Fritids var oroliga då jag ofta sa att jag hade ont och tydde mig väldigt mycket till dom så gjorde dom en oros anmälan till soc, vilket senare blev till ett möte i hemmet med mig och min mamma. Vet ej varför dom tog mötet med mig i samma rum och ställde frågor till mig när min mamma satt bredvid.
Min klasskompis mamma hade även anmält då jag ofta var hos dom och gick utan ytterkläder när det var väldigt kallt ute. Hade ibland inte ätit och ja, vilket gjorde att min mamma började hata henne och snacka en massa skit om henne och gör än idag, vilket hon inte ens förtjänar då hon är en väldigt go person.

När jag var 12 år så blev jag moster åt en underbar liten tjej, vi hade hon hos oss vissa helger så min syster och hennes kille skulle få sova då min systerdotter hade kolik.
När hon var sex veckor så åkte dom in till akuten då hon fick krampanfall och där såg läkarna benbrott, massa blåmärken mm.
Hon fördes akut till en annan stad där hon fick specialistvård och svävade mellan liv och död.
Kommer inte ihåg hur gammal hon var när hon slapp specialistvården och fick återvända till den staden hon föddes, men hon kom aldrig tillbaka hem igen. Hon spenderade sen tid i en jourfamilj den första tiden tills dom hittade ett bra familjehem.
Jag har inte träffat henne sen jag var 13-14 år och jag frågar mig själv varje dag varför jag aldrig upptäckte det varför jag inte kunnat stoppa det. Hade jag vetat så hade jag stoppat det direkt. Jag önskar att jag var så gammal så att jag själv kunde vara familjehem till henne.
Saknar och tänker på henne varje dag!

När jag var 15 år så slängde min mamma och min låtsaspappa ut mig utan skäl.
Ja enligt dom fanns det skäl, jag lyssnade inte jag bråkade mycket mm.
Dom kanske kunde fråga sig själv någon gång till varför jag inte var hemma så mycket, jag gick till skolan satt på en lektion och sen sket jag i resten om jag ens gick till en lektion. Jag brukade sitta ute på bänkarna med en kompis och prata om allt mellan himmel och jord. Ibland gick jag hem och sov eller kollade tv när mamma hade åkt till jobbet.
Jag kommer ihåg när vi hade bråkat en gång, var livrädd och vågade inte somna för jag var rädd att hon skulle slå ihjäl mig. Ja den rädslan hade jag ofta, vilket jag inte ens berättade för alla psykologer/kuratorer jag gått till.

Jag flyttade till min pappa direkt efter där det var frid och fröjd ett tag, sen började min pappa och låtsasmamma bråka om hur dom skulle uppfostra mig.
Vi bodde på våran släktgård och pappa var nästan aldrig hemma, han kunde komma in efter jobbet säga hej, sätta sig och äta sen klä på sig för att gå ut och jobba på gården.
Under den tiden behövde jag min pappa som mest, jag har alltid varit pappas flicka pga allt som skett i mitt liv.
Min pappa slängde ut min bror när han var 18 år då brorsan inte gjorde som pappa sa åt honom och det var en massa bråk, fester mm.
Pappa jobbade även mycket när jag var liten, på helgerna när jag var hos han så jobbade han ofta började kl 4 på natten och kom hem på eftermiddagen. På morgnarna så gjorde min bror frukost till mig, kunde fixa maten, tog med mig till sina kompisar, ut på äventyr elle bara lärde mig spela basket och ja en massa roliga saker.

Jag vet att pappa än idag har skuldkänslor för vad han gjorde mot min bror men det jag inte förstår är varför gjorde han inte annorlunda mot mig då?
När jag var 17 år fick jag nog av allt bråk, jag slutade att äta, ville inte sitta med dom vid matbordet då jag visste att det skulle bli en massa bråk.
Det slutade med att jag gick ner ca 25 kg på 1-2 månader. Där blev skolan orolig och jag fick träffa skolsköterskan som började prata med mig om allt och ja hon var helt underbar.
Fick träffa henne flera gånger i veckan, väga mig, prata mm. När det fortsatte så sa hon att hon skulle kontakta en biulemi/anorexia klinik så jag skulle bli inlagd.
Jag försökte äta mer började med grönsaker, men tränade en massa vid sidan om. Hon höll koll på mig under en lång tid, vilket jag är väldigt tacksam över. Tack vare hennes stöd så är jag idag frisk.

Men efter ett tag så blev jag så less på allt bråk hemma så jag stack iväg utan att säga något blev ungefär en vecka tror jag.
Kom hem till ett hem fyllt av bråk igen, när jag var 18 tog jag mitt pick och pack och flyttade så långt bort som jag kunde då.
Det på ett sätt blev en räddning men inte lång tid.

Det är först den dagen som jag fick reda på att jag väntade barn som jag verkligen kände glädje i livet och sen den dagen har mitt liv varit underbart. Jag kan ärligt säga att jag känner 100% lycka och glädje, det finns ingenting idag som kan få mig att må dåligt!
Jag har min man och min son och det är det bästa i livet!

Lovade att en bild på det jag gjort, dock är det en bit av sakerna.
Har gjort en filt som ska ligga i spjälsängen och en filt som vi ska ha i soffan.
Den gröna håller jag fortfarande på med, men dock är det väldigt jobbigt att bara göra den så har börjat på en ny filt som ska in till sovrummet sen.

Föddes min älskade son, två dagar efter beräknad födsel.
Jag fick höra att jag hade en sån fin son och att han var frisk, ja visst det var lätt att säga då för dom som var där.
Men det är ju inte heller så lätt då ingen läkare vet någon om den sjukdomen.

När L var 3-4 dagar så kom en läkare från neonatalen för att titta på han och se så att allt var okej, men istället för att säga att han var frisk så sa han att han trodde att L hade ett hjärtfel så jag och läkaren sprang in till neonatalen direkt och in i ett undersökningsrum.
Där möttes jag av en massa apparater och slangar, dom satte på han pox och kollade hjärtat och gav han syre sen sa dom att det var bättre att jag gick på en promenad under tiden.
När jag kom tillbaka från promenaden hade han precis lagts i en kuvös och fått komma in på isoleringsrummet.

Direkt när jag gick in i slussen in till rummet så hörde jag respiratorn, trodde inte att det var sant.
Kollade till L och såg att han sov såg ut som om han hade somnat för gott.  Satte mig i stolen bredvid kuvösen och bröt ihop, fick inte hålla min fina son längre, inte byta blöja eller amma han. Allt jag fick göra var att sitta och titta.
Läkarna kom in och titta till han och efter ett tag så började dom att sondmata han. Jag sa att jag ville sondmata senare då det var enda chansen för att han skulle få min närhet så hon visade hur man gjorde.

Hämta en spruta, kolla så att sonden satt rätt, ta ut all luft ur sprutan och sen börja sonda. 2 ml i taget i 30-40 min.

Det tog lång tid innan jag fick byta blöja på han och kan sga att lyckan var stor, att få byta blöja på han var det bästa som hade hänt på länge.
När han var ca 3 veckor slapp han ligga i kuvösen och allt eftersom så behövde han ingen syrgas.

När han var 1 månad fick vi åka hem på permission över helgen och komma tillbaka på måndagen och såg det bra ut så blev vi utskrivna.

Att vakna till idag var ju inte så roligt, doc gick det väldigt fort.
Var in och skulle väcka sonen och ser då att han har bitit sönder nappen och stoppat in tummen så det var klämd på mitten och jätte svullen så fick åka till VC för att kolla upp det och nu efter 7 timmar är vi äntligen hemma.
Men en sak är säker, han kommer inte få ha napp igen och det vill han nog inte ha heller han har ratat den hela dagen som tur är.

Ikväll ska jag lägga upp bilder på dom två filtarna jag har gjort och ev. på det arbetet jag börjat på nu.

Nu är det nästan 3 veckor kvar tills vi flyttar och jag börjar bli mer och mer stressad kring allt.
Är rädd att jag inte kommer vara klar med städningen och all packning som krävs mm. Men är glad att några saker är ordnade i alla fall ochdet är allt som har med sonens vård att göra så sjukhus och hab är informerade nu så vi får hjälp så fort som möjligt när vi flyttat.

Fick även reda på för ett tag sen att vi kommer få ta med oss sonens rullator och gåstol så det känns underbart, vet att han inte hade fått en ny rullator förrän framt hösten och då är ju sommaren förstörd för han för han måste ju få komma ut och försöka gå på bra underlag istället för att bara sitta i vagnen eller krypa/åla korta stunder.

Ska lägga mig nu för kl 9 ska sonen vara på förskolan sen ska jag hem och försöka packa lite.