Nu har vi blivit ännu en vagn rikare.
Satt och kollade på en massa vagnar idag och funderade på vilken vi kan testa med tanke på att vagnen vi hade innan gick sönder.
Jag ville egentligen ha en Brio sing men den här gången fick det bli en Brio spin, men det kommer väl bli en sing lite senare.

Eftersom att jag är så himla pysselsugen och vill göra om en massa i hemmet och fixa så har mannen min varit och köpt färg så jag kan måla om ett litet bord så fort vi fått hem det.
Jag har även köpt några tapetprovet så jag kan göra om ramarna vi har hemma så det blir lite färgglatt.
Häromdagen så köpte jag även en halkmatta och en massa garn så jag kan testa att knyta min egna matta, det är tänkt att det ska bli två runda mattor på 80 men får se om jag lyckas med det och inte ger upp efter halva.
Ska försöka göra i ordning allt innan jag börjar plugga nu i höst.

I fredags fick jag världens bästa nyhet!
Jag har ansökt till en massa ämnen men aldrig kunnat komma in på den sidan som dom sagt att man kan se resultatet på så jag ringde dom i fredags och sa att jag fortfarande inte kommer in på den sidan och ja dom har haft problem med sidan från start.
Så lämnade mitt personnummer och fick veta att jag kommit in på alla sju ämnen jag ville läsa, egentligen ville jag bara läsa 5 och sen två som andrahandsval om jag inte kom in men det är väl lika bra att plugga allt.
Tänkte egentligen spara det till nästa termin..
Men det kommer bli några års pluggande för mig nu, kan inte bestämma mig för om jag ska plugga ekonomi och juridik ellere sjukvård. Båda tilltalar mig men känns som om jag har för mycket sjukvård i livet ibland då sonen är sjuk och vi åker dit många gånger.

Nu var det ett tag sedan jag skrev och vissa dagar saknar jag att inte kunna skriva av mig.
Som den sista tiden då det blivit mycket snack om mamma och hur allt hade varit om hon levde.

Idag blev det en minsann händelserik dag.
Vaknade vid 05.00 och kände att vissa delar av kroppen var helt bortdomnat men tänkte inte så mycket på det än att det var obehagligt så jag lade mig och sov igen. Vaknade åter igen vid 07.00-08.00 och kändes som ett tåg körde rakt igenom min skalle, alltså var det ett faktum att ännu ett anfall hade påbörjat.
Hade senast ett anfall för en vecka sedan.
Försökte lugna mig och slappna av men var inte direkt det lättaste då sonen skulle vakna vilken sekund som helst.
Smsade först mannen och sa att jag fått ett nytt anfall eller ja det skulle stå det men det gick inte att läsa sen att jag inte klarade av det.
Fick inget svar och ringde han ca 10ggr på raken tillslut svarade han och jag fick tillslut ur mig att han måste komma hem för jag måste till sjukhuset på direkten. 

Väl hemma säger han: Klä på dig så åker vi in, lättare sagt än gjort.
Sa åt han att ringa en ambulans och dom lyssnade på allt han sa och sa även att det lät oroväckande så den skickades direkt.
När dom väl kom hit så hade jag lågt blodtryck och fick mäta ytterligare en gång i bilen som visade ännu lägre så Där och då blev det en prio 2a.
Men hoppas att jag ska slippa det nu med medicinen jag fick. Händer det igen så måste jag ta ryggmärgsprov.

Känner att jag inte får ut något av att skriva längre så bloggen kommer troligtvis försvinna sen och innan den försvinner så kommer den lösenordskyddas!

Hade möte med habiliteringen idag, trodde att det var planeringsmöte idag men visade sig bara att jag skulle berätta lite om L och att jag skulle säga vad jag vill ska ske och ja det gick väldigt bra.

Nu har kommunen äntligen fixat vux sidan så har skickat in min ansökan nu.

Vi har länge funderat på om vi ska köpa en ny bil eller inte, det är väl fram och tillbaka men nu ha vi bestämt oss och kommer köpa en ny bil i sommar.

Bloggen har verkligen stått stilla nu ett tag men hoppas att jag kommer igång med skrivandet snart.

Nu ska jag försöka blogga igen.
Flytten är klar och vi kom hem kl 23:00 i lördags, men skulle egentligen ha varit hemma vid 18:00 om inte dom hade gjort fel vid bokningen så fick åka ända till Karlstad för att hämta släp.
Men det är skönt att vara hemma nu. Kommer aldrig vilja lämna det här stället, eller jo tids nog men just nu är jag less på att flytta.
Men dock så funderar vi ju på att flytta inom 2 år till en större lägenhet och mer centralt.

Jag har hunnit fixa en del här hemma så snart är det i ordning. Det finns fortfarande en massa lådor nere i källaren som ska upp men det blir tids nog.
Har i alla fall fixat gardiner till sovrummet och satt upp en tavla där och förhoppningsvis så ska det komma upp lite mer tavlor sen ska gardinerna läggas upp då det är på tok för stora.

Köket måste få gardiner men vi har inte rätt hängning eller vad man nu kallar det till dom vanliga hållarna.
Men det kommer bli riktigt fint.

Nästa vecka börjar det nya livet med träning och bättre kost, fast kosten håller vi på att förändra redan nu så hoppas verkligen att det går bra.
Jag har 2-3år på mig att träna och bli smal, har ju något att verkligen se fram emot då.

I förrgår vad vi och grillade hos en kompis till stoffe och det var roligt att träffa några av hans vänner, och L verkade ju gilla den uppmärksamheten han fick där.

Det kommer inte bli nå mer bloggande förrän vi flyttat!

Medans många shoppar en massa kläder så köper jag en massa garn, jag har nog köpt garn för 2-3000 dom sista månaderna. Lite sjukt att tänka på men har ju så mycket jag vill göra och en del projekt på gång.
Har två fulla lådor med garner nu och ska köpa några till sen innan flytten så jag vet att jag kan göra iordning filten jag börjat med så fort som möjligt, håller även på med kuddöverdrag till soffan och sängen så måste till IKEA sen innan flytten också för att köpa innerkuddar, sittdynor till balkongen och någon duk till köksborden.
Det kommer även bli en vaxduk till balkongen då det bordet är förstört nu efter all snö som legat på.

Är glad att jag fick lära mig handarbete när jag var yngre, det går verkligen i släkten att pyssla med saker och ting.
Min farmor och farfar höll på med mycket broderi/virkning och stickning har jag för mig.
Min moster, mamma, morbror mm håller på med målning. En morbror, kusin och bror håller på med musik.

Och sen kommer eftersläntaren, det vill säga lilla jag. Jag hakar på allt på samma gång, har jag tråkigt så håller jag på med virkning, sjunger varje dag. Sjungit i kör, skrivit egna texter och skulle ha spelat in om inte jag hade flyttat men blir kanske när jag träffar brorsan igen. Skriver dikter. Har broderat/stickat, dansat, spelat fotboll, bowling. Ja vad har jag inte gjort egentligen.

Det har blivit mycket rensning idag, har plockat bort all skit på kylskåpet och gjort rent det.
Har även röjt i hallen och packat ner alla ytterkläder om vi inte behöver, plus en massa andra ställen.

Längtar till vi har flyttat, finns inte så mycket att skriva om nu än flytten då det bara är det som sker nu på dagarna!

Men ska ta en paus nu och fortsätta med kuddöverdragen jag börjat med.

Sonen är lämnad på dagis, han blev jätte glad och skulle leka direkt.
När han kom till lekrummet så fick han en kram av sin kompis, alltid lika roligt att se!

Eftersom att det inte är något kurs idag så ska jag passa på att rensa järnet nu den sista tiden.
Det är två veckor och tre dagar tills vi lastar släpet.
Känns konstigt att vara hemma själv, men måste erkänna att rensningen går undan. Annars ska jag roa han och försöka att inte trampa på händerna hans då han alltid är runt mig!

Pigg och glad, eller iallafall glad men inte så pigg. Funderar på om jag ska fixa kaffe, dock har jag inte druckit kaffe på flera månader och vet inte ens om jag har någon kaffekopp kvar i skåpet.

Såg en massa fina saker igår inne på Village och som vanligt kom mitt ha begär fram men orken till att köpa massa och sen bara packa ner finns inte. Dessutom så kommer inte vi fira påsken i år då allt är ner packat, sonen kommer få påskägg som jag ska åka in och köpa imorgon innan mannen kommer hem.
Sen blir det en massa mys hela helgen så kommer nog inte skriva så mycket då.

Ska vakna till och sen ska jag gå och städa och packa lite mer.
Det är inte mycket kvar nu men det är väl städningen som är det största jobbet. Men svårt när man har en 2 åring som verkligen försöker lära sig allt och vill vara med överallt. Men det kommer nog gå bra.

Föddes i Sundsvall 1990 och bodde det första två åren med min mamma, pappa och två av mina syskon.
Men när jag var två år så skildes mina föräldrar efter att ha varit gifta i ett år.

Vad jag fått höra från min mamma så hade min pappa varit otrogen, dock är inte det något jag tror på så mycket. Enligt min bror så tog min pappa min bror med sig och flyttade då min mamma slog han, och varför han inte tog med sig mig är ett stort frågetecken för mig!
Från min pappa har jag inte fått något riktigt svar,tror inte att han vill smutskasta min mamma så han är nog tyst om det istället.
Min bror bodde hos pappa under hela sin uppväxt då han mamma inte mådde bra och hon valde att avsluta sitt liv när jag var 4 år.
Kommer ihåg exakt hur hon såg ut än idag trots att det nu är 18 år sedan hon försvann ifrån oss.

Under min uppväxt har jag flyttat ca 24ggr och bytt dagis minst tre ggr skola 5-6 ggr.
Och allt det där med min mamma.
Vet dock inte om min mamma läser det här men om du gör så vill jag säga att jag försöker gå vidare med allt och vill skriva av mig, det är min blogg och ja trots att du aldrig erkänner det så kommer jag ihåg allt så himla väl.

Vet egentligen inte vart jag ska börja, det finns så himla mycket att skriva om, men det svåra är att börja.

Har varit med om slag, saker kastade mot mig, dörrar som smäldes igen då hon blev sur och ja.
Vet inte när allt började eller varför men jag vet att det har format mig till den människan jag är idag.

När jag var liten gick i klass 1-3 vet ej vilken av dom, men jag jag på fritids efter att skolan hade slutat.
Fritids var oroliga då jag ofta sa att jag hade ont och tydde mig väldigt mycket till dom så gjorde dom en oros anmälan till soc, vilket senare blev till ett möte i hemmet med mig och min mamma. Vet ej varför dom tog mötet med mig i samma rum och ställde frågor till mig när min mamma satt bredvid.
Min klasskompis mamma hade även anmält då jag ofta var hos dom och gick utan ytterkläder när det var väldigt kallt ute. Hade ibland inte ätit och ja, vilket gjorde att min mamma började hata henne och snacka en massa skit om henne och gör än idag, vilket hon inte ens förtjänar då hon är en väldigt go person.

När jag var 12 år så blev jag moster åt en underbar liten tjej, vi hade hon hos oss vissa helger så min syster och hennes kille skulle få sova då min systerdotter hade kolik.
När hon var sex veckor så åkte dom in till akuten då hon fick krampanfall och där såg läkarna benbrott, massa blåmärken mm.
Hon fördes akut till en annan stad där hon fick specialistvård och svävade mellan liv och död.
Kommer inte ihåg hur gammal hon var när hon slapp specialistvården och fick återvända till den staden hon föddes, men hon kom aldrig tillbaka hem igen. Hon spenderade sen tid i en jourfamilj den första tiden tills dom hittade ett bra familjehem.
Jag har inte träffat henne sen jag var 13-14 år och jag frågar mig själv varje dag varför jag aldrig upptäckte det varför jag inte kunnat stoppa det. Hade jag vetat så hade jag stoppat det direkt. Jag önskar att jag var så gammal så att jag själv kunde vara familjehem till henne.
Saknar och tänker på henne varje dag!

När jag var 15 år så slängde min mamma och min låtsaspappa ut mig utan skäl.
Ja enligt dom fanns det skäl, jag lyssnade inte jag bråkade mycket mm.
Dom kanske kunde fråga sig själv någon gång till varför jag inte var hemma så mycket, jag gick till skolan satt på en lektion och sen sket jag i resten om jag ens gick till en lektion. Jag brukade sitta ute på bänkarna med en kompis och prata om allt mellan himmel och jord. Ibland gick jag hem och sov eller kollade tv när mamma hade åkt till jobbet.
Jag kommer ihåg när vi hade bråkat en gång, var livrädd och vågade inte somna för jag var rädd att hon skulle slå ihjäl mig. Ja den rädslan hade jag ofta, vilket jag inte ens berättade för alla psykologer/kuratorer jag gått till.

Jag flyttade till min pappa direkt efter där det var frid och fröjd ett tag, sen började min pappa och låtsasmamma bråka om hur dom skulle uppfostra mig.
Vi bodde på våran släktgård och pappa var nästan aldrig hemma, han kunde komma in efter jobbet säga hej, sätta sig och äta sen klä på sig för att gå ut och jobba på gården.
Under den tiden behövde jag min pappa som mest, jag har alltid varit pappas flicka pga allt som skett i mitt liv.
Min pappa slängde ut min bror när han var 18 år då brorsan inte gjorde som pappa sa åt honom och det var en massa bråk, fester mm.
Pappa jobbade även mycket när jag var liten, på helgerna när jag var hos han så jobbade han ofta började kl 4 på natten och kom hem på eftermiddagen. På morgnarna så gjorde min bror frukost till mig, kunde fixa maten, tog med mig till sina kompisar, ut på äventyr elle bara lärde mig spela basket och ja en massa roliga saker.

Jag vet att pappa än idag har skuldkänslor för vad han gjorde mot min bror men det jag inte förstår är varför gjorde han inte annorlunda mot mig då?
När jag var 17 år fick jag nog av allt bråk, jag slutade att äta, ville inte sitta med dom vid matbordet då jag visste att det skulle bli en massa bråk.
Det slutade med att jag gick ner ca 25 kg på 1-2 månader. Där blev skolan orolig och jag fick träffa skolsköterskan som började prata med mig om allt och ja hon var helt underbar.
Fick träffa henne flera gånger i veckan, väga mig, prata mm. När det fortsatte så sa hon att hon skulle kontakta en biulemi/anorexia klinik så jag skulle bli inlagd.
Jag försökte äta mer började med grönsaker, men tränade en massa vid sidan om. Hon höll koll på mig under en lång tid, vilket jag är väldigt tacksam över. Tack vare hennes stöd så är jag idag frisk.

Men efter ett tag så blev jag så less på allt bråk hemma så jag stack iväg utan att säga något blev ungefär en vecka tror jag.
Kom hem till ett hem fyllt av bråk igen, när jag var 18 tog jag mitt pick och pack och flyttade så långt bort som jag kunde då.
Det på ett sätt blev en räddning men inte lång tid.

Det är först den dagen som jag fick reda på att jag väntade barn som jag verkligen kände glädje i livet och sen den dagen har mitt liv varit underbart. Jag kan ärligt säga att jag känner 100% lycka och glädje, det finns ingenting idag som kan få mig att må dåligt!
Jag har min man och min son och det är det bästa i livet!