Föddes min älskade son, två dagar efter beräknad födsel.
Jag fick höra att jag hade en sån fin son och att han var frisk, ja visst det var lätt att säga då för dom som var där.
Men det är ju inte heller så lätt då ingen läkare vet någon om den sjukdomen.

När L var 3-4 dagar så kom en läkare från neonatalen för att titta på han och se så att allt var okej, men istället för att säga att han var frisk så sa han att han trodde att L hade ett hjärtfel så jag och läkaren sprang in till neonatalen direkt och in i ett undersökningsrum.
Där möttes jag av en massa apparater och slangar, dom satte på han pox och kollade hjärtat och gav han syre sen sa dom att det var bättre att jag gick på en promenad under tiden.
När jag kom tillbaka från promenaden hade han precis lagts i en kuvös och fått komma in på isoleringsrummet.

Direkt när jag gick in i slussen in till rummet så hörde jag respiratorn, trodde inte att det var sant.
Kollade till L och såg att han sov såg ut som om han hade somnat för gott.  Satte mig i stolen bredvid kuvösen och bröt ihop, fick inte hålla min fina son längre, inte byta blöja eller amma han. Allt jag fick göra var att sitta och titta.
Läkarna kom in och titta till han och efter ett tag så började dom att sondmata han. Jag sa att jag ville sondmata senare då det var enda chansen för att han skulle få min närhet så hon visade hur man gjorde.

Hämta en spruta, kolla så att sonden satt rätt, ta ut all luft ur sprutan och sen börja sonda. 2 ml i taget i 30-40 min.

Det tog lång tid innan jag fick byta blöja på han och kan sga att lyckan var stor, att få byta blöja på han var det bästa som hade hänt på länge.
När han var ca 3 veckor slapp han ligga i kuvösen och allt eftersom så behövde han ingen syrgas.

När han var 1 månad fick vi åka hem på permission över helgen och komma tillbaka på måndagen och såg det bra ut så blev vi utskrivna.