Det är så oerhört jobbigt att se sonen vara frustrerad för att han inte kan förmedla sig genom tal. Men peka och göra läten går jätte bra ibland.
Vill så gärna förstå vad han säger istället för att han ska bli ledsen, skrika, sparka mm.

Jag hoppas att talet kommer igång snart och att vi får en ny tid till audiologen innan vi flyttar. Blev lovad en tid innan den 14e april och när jag ringde i mitten på mars så sa hon att vi skulle få en tid nu i slutet och ja nu är det snart början på april och ingen tid så hoppas.
Får se om det har blivit bättre den gången när vi kollar hörseln annars kommer han troligtvis få rör får prata med läkarna i Halland och se vad dom säger och om dom vågar söva för det tar ju bara 5 min.

En underbar låt, många tillbaka blickar.
Skönt att lyssna på när jag går tillbaka i tankarna om hur hela min barndom har vart.

Nu är jag äntligen hemma efter en shoppingrunda i Örebro.
Köpte en jacka nu i veckan men kände att eftersom att vi försöker få ett plus på stickan så är det bättre att jag har den vårjackan som jag hade förra året.

Så gick och köpte lite saker till sovrummet istället, men jag är sån som inte kan bestämma mig för vilken färg det ska vara så först åkte gardiner i en "gammel" rosa färg ner i korgen och byttes senare ut i mot blåa gardiner då jag såg att dom inte hade så jätte mycket som passade den färgen, dock fanns det väldigt mycket i mörkrosa och det tycker jag inte skulle sett så bra ut vill ju ha lite avslappnat rum.

Det blev i alla fall två mattor, gardiner och två ljuslyktor.
Gick även och köpte garn till mitt lilla projekt som jag ska göra så fort min filt till vardagsrummet är klart.
Tänkte virka några kuddfodral i olika blåa toner och ha på sängen.

Bloggen kommer se kontig ut nu fram till ikväll eller imorgon då jag ska fixa i ordning den

Förstår inte varför jag plågar mig själv genom att ta reda på mer fakta om sonen sjukdom och om det finns någon i USA som har barn i samma ålder mm.
Men fastnade på en artikel där en fosterfamilj funderar på en artikel om domvågar adoptera ett barn med samma sjukdom som L har. Att ingen läkare vågar söva han och om hon kommer leva länge till.
I samma artikel så berättar dom om vad läkaren sagt, att dom inte behöver bry sig om att lägga namnet på minnet för det knappt finns någon med samma diagnos och även att livslängden är 10år.

Känns som jag inte gör annat än att åka till läkare och stressar mm.
Idag var jag iväg på en kurs AKKtiv Kom igång tror jag den hette, vi pratade mycket om hur barnen kan kommunicera och att kommunikationen sker på många sett som uttryck mm. AKK= Alternativ Kompleterande Kommunikation.
Vi fick sitta två och två i början och fick presentera våra barn för varandra och sedan berätta om varandras barn för resten av gruppen.
Det känns även lite konstigt att få läxor också speciellt när man inte går i skola.

Om mindre än två månader så sitter vi i våran nya lägenhet, ca 35 mil härifrån.
Jag har vetat det i snart en månad men det är inte förrän nu som det har sjunkit in och jag verkligen förstår det, speciellt nu när vi har kollat på möbler och några är inköpta. Tur man har en karl som också trots att han inte vågar erkänna det, gillar att köpa möbler och ja shoppa!

Till hösten så hoppas jag verkligen att jag har en massa skolböcker framför mig och ett jobb på helger.
Så fort vi flyttat så ska jag fixa ett cv och gå runt till dom ställena jag skulle vilja jobba på, får hoppas på att det kan bli något jobb, visst är det tråkigt att inte vara hemma med familjen då men ja man behöver ju jobba också och familjetid finns ju på vardagskvällar som tur är.

Har bestämt mig för att jag snart ska skriva om sjukdomen från dag ett fram till nu.
Det kommer ta ett bra tag och skrivandet kommer nog inte komma igång förrän i slutet av april men känner att om jag inte kan skriva om det så blir det inte mycket skrivet och det är en del av mig och mycket som jag oftar tänker på och vill skriva av mig!